Paketkalendern

När jag var barn under 1990-talet hade vi en paketkalender som min mamma sytt. Den var gjord av filt och bestod av en baksida samt en påsydd gran med ringar (som julgranskulor) där paketen skulle knytas fast. Årets bästa månad bjöd alltså på en paketfest utan dess like! Mamma, som då arbetade på Gekås, ansträngde sig och köpte små suddgummin, pennor, lypsyl, hårspännen och annat som var lagom stort för att få plats. Som vuxen förstår jag vilken insats det innebar att hitta 24 stycken små prylar att slå in och hänga upp men som barn minns jag att jag var en aning missnöjd över att inte alla paket hängdes upp på en gång. Samtidigt var jag otroligt tacksam och glad över att få en julklapp varenda dag. Det gjorde att väntan på julafton kändes lite mindre lång.

Som vuxen med egna barn är jag lite kluven till paketkalendern, som jag faktiskt fått ta över. Det hade varit jätteroligt att mina barn samma upplevelse men samtidigt försöker jag att inte överkonsumera. Troligtvis kommer vår lilla tomtenisse, som numera flyttar in i vart och vartannat hem med barn, istället komma med en och annan överraskning under advent.