En vådlig cykelfärd

Det var en dag i slutet av 1990-talet. Jag hade stressat och jag ville hem fort för att få vila. Normalt fraktade jag det jag behövde med mig i min ryggsäck, men den här dagen hade jag dessutom en tygväska på styret i vilken fanns ett stort paket. Jag åkte utan hjälm på Oscar Lindquists väg från vårdcentralen och fick upp en hög hastighet. I slutet av vägen går en cykel- och gångväg vilken är mycket brant ner mot ån Ätran. Farten ökade rejält och jag trampade energiskt för att få maximal hastighet.

Precis i slutet av backen hamnar paketet mellan mitt knä och styret. Styret vek sig snabbt åt sidan och cykeln tvärnitade med följd att jag fick en rejäl flygtur. Efter en fem sex meter i luften landade jag på rygg med ryggsäcken mellan mig och asfalten. Luften gick ur mig, personer som sett den vådliga turen kom springande, och jag minns att min första tanke var om huvudet hade klarat sig. Den verkade ha klarat sig.

Ryggsäcken räddade mig den gången genom att bilda en mjuk kudde med distans nog för att inte huvudet skulle kunna slå i backen. Ett skrapsår på handen och ont i nacken var det som fanns kvar några dagar som minne. Numera cyklar jag aldrig utan hjälm. Ryggsäck har räddat mig som fotgängare vid ett senare tillfälle, men det är en helt annan berättelse.